Intressanta S-analyser

Några mycket läsvärda eftervalsanalyser främst inriktade på fiaskot från Socialdemokraterna hittar du från:

Attilla
Danne Nordling
Fredrik Segerfeldt
Motpol

Några utdrag. En allt mer välmående medelklass flyr från socialdemokratin och vanligt folk är inte förtjusta i höga skatter, genus-, hbt-frågor, och ymnig flyktingpolitik. Vänstervridning i och med V-samarbete och Mona Sahlin.

Historiskt sett har borgerligheten faktiskt vunnit just vid ideologiskt utmanande situationer som skulle varit fallet med kommunister i regeringen. Allt från kosack-valet på 20-talet till löntagarfondfrågan har svenska folket satt stopp vid tydlig risk för alltför stark socialisering.

Essensen av dessa analyser borde S ta med sig i sina egna analyser. Frågan är om de tar intryck från några utanför den innersta kretsen och om de har sjukdomsinsikt nog att på djupet acceptera krisläget och förändras i grunden. Jag tvivlar och tippar på 26% i nästa val.

3 skäl varför alliansen bör vinna valet

Låt mig först säga att valet mellan de båda blocken är är inget roligt val om man är klassiskt liberalt sinnad, avdelningen pest/kolera helt klart. Alliansen är visserligen något mer liberalt sinnad i ekonomiska frågor men det är på marginalen. Det stora sveket i integritetsfrågor gör det än svårare att önska ett fortsatt alliansstyre. Jag kommer inte stödja alliansen med min röst utan väljer att stödja ett riktigt liberalt parti, men jag ser ändå tre huvudanledningar till att alliansen borde regera och få vänta i fyra år till för sitt nederlag.

1 Stabilitet och arbetsro

Reformer tar tid att implementera och det tar i vissa fall många år innan man ser utfall av dessa. Oavsett vilket block som regerar är det att föredra längre sammanhållna perioder av makt. Alliansen har gjort flera klumpiga och otydliga förändringar som bl a drabbat en rad sjukskrivna illa. Med fyra år till vid makten får de chansen att korrigera och bekänna färg om vad de vill och går för.

Personligen har jag ju svårt med den retoriken som ser de blåa som onda, som tar från sjuka för att ge till rika. Det är väl bara de med väldigt dåligt minne som inte kan förstå att en förändring på detta område var nödvändig. När det i vissa fall kunde löna sig mer att vara arbetslös eller sjukskriven än att arbeta är det något som är snett.

Ska man tro på opinionsundersökningarna verkar det ju nästan vara öppet mål för alliansen och vissa tyckare ser ett kallare samhällsklimat. Jag tror inte den här svängningen i opinionen beror på brist på solidaritet utan snarare ett hälsosamt tecken att man inte vill att staten ska sköta precis allt. Ett välbehövligt uppvaknande om det nu är så. Jag tror också att många med mig ser med avsmak på vilket misslyckande vårt välfärdssamhälle är för de mest utsatta. Vem pratar om de hemlösa och knarkares rättigheter?

Vårt välfärdssamhälle har tyvärr mest inriktats på transfereringar till medelklassen. För att vinna makten ska man ge tillbaka till stora och viktiga grupper. Staten tar en stor kaka och ger tillbaka i välfärdslotteriet beroende på vilka som skriker högst och hur opinionen svänger. Har sett lite olika siffror på vad vi faktiskt får tillbaka själva i direkta transfereringar. Staten tar hand om en rejäl procent för att betala tillbaka 50-80% till oss själva. Jag tror fler uppskattar att ta ett större eget ansvar kring detta.

2 Socialdemokraterna behöver reformeras

Socialdemokraterna behöver en modern politik för framtiden, denna valrörelse känns som en ren nostalgitripp från Socialdemokratiskt håll. De lösningar som presenteras är antingen luddiga och oklara eller en tillbakagång till en politik som både prövats förr och som även visat sig mindre lyckosam i det längre perspektivet.

Lite patetiskt är det att allt ont skylls på alliansen efter 4 ynka år vid makten. Det är ju inte så att socialdemokraterna inte fått sätta sin prägel på samhället de senaste såväl 30 som 100 åren.

När de ändå blickar tillbaka för att hitta sig själva kanske de borde titta ännu längre bakåt, till sitt frihetliga arv och tilltro till entreprenörsskap. Med en repressiv höger som vill kontrollera och övervaka vore det välkommet om S kunde tillvarata individens intressen och inte per automatik lita till staten. Blicka lite på Vänsterpartiet som ju har en historia av att vara kritisk mot statsmakten i dessa frågor.

Det många glömmer är att när "folkhemmet" byggdes var skattetrycket hälften av vad det är idag, t ex 22,9%, 1953. Arbetare, entreprenörer och en tilltro till företagande byggde vårt välstånd. Ser gärna ett katastrofval för S på söndag så ett rejält förändringarbete tar vid. Kosmetiska förändringar och förlegad retorik gagnar ingen. Skulle man lyckas vända opinionen denna vecka kommer denna nödvändiga förändringsprocess bli tillintetgjord.

3 Mona Sahlin

Tyvärr är Sahlin inte en person för vår statsministerpost. Och nej det är inte för att hon är kvinna utan för att hon inte är bra helt enkelt. S behöver också en nytänkare som vågar stå upp och utmana de konservativa krafterna i partiet så reformarbetet tas på allvar.

__________
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, Mona Sahlin, socialdemokraterna, alliansen, valet 2010,

Rösta liberalt - på riktigt

Valet närmar sig och för mig är det ingen tvekan. När det nu finns ett riktigt klassiskt liberalt alternativ är det en skam att inte stödja partiet, hur litet det nu än må vara. Jag talar om Liberala partiet.

Jag kan inte se min röst som bortkastad speciellt då jag inte skulle kunna lägga en röst på något av de 2 blocken. Båda sviker i liberala frågor! Lika lite som jag vill se Mona Sahlin som statsminister lika lite vill jag se regeringen avgå med segern efter sina svek i bl a integritetsfrågor.

Ska man kunna förändra och lyfta dessa frågor måste vi någonstans börja. Varför inte börja med att se till att ett riktigt liberalt alternativ lyfts fram. Tycker det har varit dåligt med kommentarer kring partiet bland ideologer, skribenter, opinionsbildare, bloggare, sinologen från Lund m fl som rimligen ligger partiet nära och som skulle kunna bidra till ett större genomslag.

__________

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om valet 2010, politik, samhälle, liberala partiet

Jämlikhetsbegreppet

Som klassisk liberal får jag ibland frågan vad jag har emot jämlikhet. Jag vill därför berätta att det inte handlar om att ha något emot jämlikhet utan vad jag har emot vänsterns syn på, och definition av, begreppet.

Jag är i allra högsta grad för jämlikhet. Jämlikhet i handling men inte i utfall. Tolkat enligt vänsterns definition leder det dessutom till en ofrihet av stora mått och man väljer ofta att bortse från den liberala definitionen och försöker "äga" begreppet.

Jag är för att alla har samma värde och är lika inför lagen. Alla ska ha samma rättigheter och möjligheter. Detta är den liberala definitionen av jämlikhet. Alla ska ha samma utgångsläge att kunna ta sig dit man vill. Eftersom olika individer sedan satsar på olika saker och har olika mål och prioriteringar i sina liv leder det till att dessa människor skapar sig olika levnadsstandard och livssituation beroende på sina val och prioriteringar. Detta är inget konstigt utan en helt naturlig följd av det fria valet.

Det vänstern vill är att alla ska vara jämlika i utfall och resultat. Alla ska tjäna lika mycket och ha lika stora resurser. Det man då missar är vilken ojämlik behandling av människor det krävs för att uppnå denna jämlikhet. För att kunna se till att utfallet blir samma krävs en högst ojämlik politik i handling. Som man sett i många socialistiska samhällen undertrycks dessutom begåvningars och entreprenörers skaparkraft när man ändå inte får lön för mödan att göra det där extra.

Oavsett om det är konfiskation av egendom eller olika skatteuttag för att uppnå samma nivå kräver vänsterns definition en högst ojämlik och orättfärdig behandling. Som liberal skulle jag lika gärna kunna fråga vänstern varför NI inte vill ha jämlikhet?

Således är såväl vänsterns som den liberala definitionen inte fulländad. Sett i två steg -före och efter- skapar båda definitionerna jämlikhet i ena ändan och ojämlikhet i den andra. Frågan är ju hur man väljer att prioritera. För egen del är valet lätt.

Polariseringen i denna som många andra frågor är ofta så stor mellan vänster och liberaler så ett sakligt samtal sällan kan föras tyvärr. Jag nöjer mig med att påpeka att det således handlar om en definitionsfråga och olika synsätt.

Sagan om tåget

En tågperrong är till bristningsgränsen full med folk. Tack och lov rullar det dock äntligen in ett tåg till stationen. På tåget finns såväl första- som andraklassvagnar. Tyvärr åker tåget iväg i full fart utan att alla får plats ombord på tåget, men turerna är täta så nästa tåg ligger strax bakom.

Även det tåget, som har kupéer i olika standard, åker snabbt vidare, för att följas av fler och fler tåg med täta turer. Det tar lite tid men till slut har alla fått påbörja sin resa...

På en helt annan tågstation någon annan stans finns en tågstation lika full med folk. Här kommer dock ett tåg så långt att alla ser ut att få plats. Tack vare att alla vagnar har ståplatser visar det sig att alla faktiskt får plats.

Motorn startar och alla ser fram emot färden. Då visar det sig att motorn inte orkar med att dra det fullastade tåget framåt alls...

Adolf om Sverigedomokraternas film