Jag har alltid varit frihetligt och ser mig idag som tillhörande någon form av klassisk liberal ideologi. Tidigare bar jag på en hel del "vänstertankar" främst kring ekonomi eftersom jag hatar fattigdom och ser det som den viktigaste missionen globalt och politiskt att utrota. Jag trodde vänstern hade den bättre politiken för detta.
Efter studier i ämnet har jag dock valt att omfamna kapitalismen som den bästa lösning som finns tillhanda idag. Det är inget fulländat system och har avigsidor men jag inget effektivare alternativ.
Jag ser att kapitalismen steg för steg är på väg att utrota fattigdomen. Det får mig att undra. Är det för att vänstern inte ser fattigdomen som det stora problemet utan orättvisorna i sig som man är så kritiska mot kapitalismen?
Vänstern är
dåliga på nya visioner för framtiden och det mesta är tillbakablickande på något som i teorin kanske låter bra men som i praktiken inte visat sig fungera. Det flesta "nya" idéer som poppar upp är varianter på gamla. Alltid med tvångs och styrmedel inblandade.
Jag ser inga problem med mer av marknadsekonomi, med fler ägandeformer än renodlad kapitalism med enbart privata aktörer, men då ska det ske utan subventioner. Alltid är det dock med tvångsmedel istället för med positiva incitament som en omdaning av samhället ska ske.
En liberaliserad ekonomi utan tvångs och styrmedel ger ju möjlighet till t ex arbetarägda företag. Det verkar ju dock som det inte är ett effektivt och bra sätt att driva företag med tanke på att det finns så få. Det finns positiva exempel förstås men varför startas det inte fler eller ombildas fler företag till kooperativa. I tider av kris finns ju en uppsjö av företag att ta över till vettiga priser.
Det jag undrar mest av allt är varför inte företrädarna för denna ideologi går i bräschen för detta. Det vore väl det bästa sättet. Att i praktiskt handling visa vägen. Tyvärr investerar ju till och med fackförbunden sina mångmiljardtillgångar i allt annat än detta. Det spekuleras friskt och binds upp i fastigheter mm. Varför skulle detta vara en väg om inte dessa aktörer verkar tro på det?
Kan det vara så enkelt som revirtänkande kring sin egen situation.
Florian Burmeister ger en möjlig delförklaring i en konversation vi haft:
- "
de starka ombudsmannafackföreningarna i Sverige är en anledning till att vi ser mindre av dessa företag" och om "
arbetarna själva styr företagen så blir ombudsmännen berövade på existensberättigande". Finns det inga andra roller för dessa individer? Ska sådana småsaker verkligen hindra en smygande revolution som det i praktiken skulle vara.
Orättvisor är en utopi att fullt ut utrota. En fullt jämlik värld ekonomiskt kräver dessutom väldigt stora orättvisor i handling. Definitionen på jämlikhet från vänster känns på så sätt väldigt sned. Vad gäller fattigdom och extrem fattigdom är vi dock på rätt väg. Det går långsamt och är mycket kvar, javisst, men steg för steg går det åt rätt håll. Studera gärna Hans Roslings och hans
fantastiska diagram.
Jag ser att många av vänsterns idéer skulle minska klyftor javisst men ser tyvärr också att de skulle vara långsiktigt förgörande för fattiga och riktigt utsatta människor. I praktiken ser jag inte att den politiken skapar de resurser som behövs för att sedan kunna fördela. Mindre klyftor men större fattigdom för alla.
Följden är också en ökad politikerstyrning där allt färre saker styrs av individen själv och frihetligheten minskar. Politiker vill styra och kontrollera att rätt val görs när gemene man istället själv skulle kunna göra dessa val. Praktiskt leder det till ett samhälle där staten detaljreglerar och tar pengar från en individ för att ge till samma. Titta t ex på EU:s groteska utveckling från frihetsprojekt till regleringsprojekt. Jag har sett (obekräftade) siffror på att ca 80% av skatterna betalas tillbaks till en själv i form av pension, barnbidrag mm. Väldigt lite går till de verkligt behövande. Men just denna detalj är egentligen en annan bloggpost...
Jag har lovat att läsa David Schweickarts bok "
After Capitalism" (shit finns bara på engelska) men konstaterar också att det även i David Schweickarts resonemang är ekonomiska styrmedel som verkar krävas. Han "
argumenterar för att staten ska ge ekonomiskt och tekniskt stöd åt företag som ombildas till att vara arbetarägda". Att arbetarna i arbetarråd ska "
kunna rösta fram företagsledningar i storföretag medan småföretag ska styras direktdemokratiskt", avskräcker med Atlas Shrugged i färskt minne. Denna var min sommarläsning för ett drygt halvår sedan. (
Citat från Florres recension).
Var finns
visionerna som tål granskning? Som sann liberal är jag öppen för alternativ och omfamnar förbättrade lösningar. Jag undanber mig dock ökat statligt styre och regleringar för att uppnå det!
__________
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om
politik,
samhälle,
vänstern,
liberalism,
kooperativ,
jämlikhet,
inkomstskillnader,
