Efter att följt rapporteringen från Socialdemokraternas kongress blir man både ledsen och förundrad. Ledsen för alla som riskerar att drabbas av detta vanstyre och förundrad att man inget lärt av historien.
Den stora massan av sossar vill uppenbarligen inget hellre än att backa tillbaks till en politik som vi redan sett följderna av. Högre skatter och ökade bidrag är återigen lösningen. Bloggen "Who is John Galt" skriver i "Bidragslinjen" och sammanfattar väl vad det handlar om:
- "(S) går som bekant till val på högre skatter och bidrag. Detta kallas uppenbarligen jobblinje. Hur det går ihop förstår ingen, och få bryr sig nog. På kongressen lades flera motioner om 90 % a-kassa fram, vilket ytterligare hade suddat ut linjen mellan arbete och bidrag".
Tydligen har 3 år utan Socialdemokratiskt styre varit en riktig katastrof för Sverige och svenskarna. Man undrar ju hur andra länder kan klara sig över huvud taget när världens högsta skattetryck uppenbarligen inte räcker till.
Alltid är lösningen mer resurser. Socialdemokraterna är helt visionslösa och står totalt handlingsförlamade när det gäller att hitta framtidens politik och nya lösningar. Lösningen är inte att titta bakåt!
Ingerö som följer stämman skriver i "Maktens perspektiv" att "Slutsatsen är att även om partiets ledning får igenom sina åsikter så sker det utan entusiasm. Partifolket skulle helst se att någon tryckte på rewindknappen och återförde Sverige till sjuttiotalet".
I de flesta frågor tar man ett storebrorsperspektiv där staten och Socialdemokraterna alltid vet bäst och framför allt bättre än enskilda individer. Ska man någonsin få höra från en socialdemokrat att var och en faktiskt borde få bestämma mer själv över sin tillvaro?
Bland det jag avskyr mest är den falska solidariteten. Man väljer väldigt selektivt vilka man solidariserar med och deras politik snarare slår mot de svaga. En stat som petar i alla frågor, högre skatter och bidrag är inte vägen att värna om svaga och behövande. Välviljan är ytterst missriktad då vänsterpolitik inte har och aldrig kommer att hjälpa världens svaga annat än på ytterst kort sikt.
I morse såg jag en stolt Thomas Östros i TV tacka för den stora uppslutningen i partiet kring att minska orättvisorna i skattesystemet genom att utjämna de skillnader som jobbskatteavdraget medför. Han sa uttryckligen att klyftan ska minskas.
Som vanligt är är det alltså klyftan som är problemet och inte den faktiska nivån som pensionärerna alltså lever på. Om Socialdemokraterna får makten kommer såväl löntagare och pensionärer få höjd skatt och pensionärerna bara en lite mindre höjning, inget annat. Så mycket för den solidariten med de gamla. Östros ljuger pensionärerna rakt upp i ansiktet.
Här är min politiska önskelista. Läser du det tror jag inte du blir överraskad över min kritik mot Socialdemokraterna. Det är inte många av mina önskningar jag kan bocka av när man studerar partiprogrammet eller den faktiskt bedrivna politiken.
Socialdemokraterna är allt annat än en frihetsrörelse vad än Mona säger. När vänsterprofessorer påstår sig ha vetenskapliga bevis för politikens förträfflighet utan att dock kunna precisera några blir det direkt skrattretande.
Socialdemokraterna har som ideologi att påtvinga andra sin syn på det rätta sättet att leva. Det är allt annat än frihet och solidaritet och är snarare en väg mot slaveri.
Den stora massan av sossar vill uppenbarligen inget hellre än att backa tillbaks till en politik som vi redan sett följderna av. Högre skatter och ökade bidrag är återigen lösningen. Bloggen "Who is John Galt" skriver i "Bidragslinjen" och sammanfattar väl vad det handlar om:
- "(S) går som bekant till val på högre skatter och bidrag. Detta kallas uppenbarligen jobblinje. Hur det går ihop förstår ingen, och få bryr sig nog. På kongressen lades flera motioner om 90 % a-kassa fram, vilket ytterligare hade suddat ut linjen mellan arbete och bidrag".
Tydligen har 3 år utan Socialdemokratiskt styre varit en riktig katastrof för Sverige och svenskarna. Man undrar ju hur andra länder kan klara sig över huvud taget när världens högsta skattetryck uppenbarligen inte räcker till.
Alltid är lösningen mer resurser. Socialdemokraterna är helt visionslösa och står totalt handlingsförlamade när det gäller att hitta framtidens politik och nya lösningar. Lösningen är inte att titta bakåt!
Ingerö som följer stämman skriver i "Maktens perspektiv" att "Slutsatsen är att även om partiets ledning får igenom sina åsikter så sker det utan entusiasm. Partifolket skulle helst se att någon tryckte på rewindknappen och återförde Sverige till sjuttiotalet".
I de flesta frågor tar man ett storebrorsperspektiv där staten och Socialdemokraterna alltid vet bäst och framför allt bättre än enskilda individer. Ska man någonsin få höra från en socialdemokrat att var och en faktiskt borde få bestämma mer själv över sin tillvaro?
Bland det jag avskyr mest är den falska solidariteten. Man väljer väldigt selektivt vilka man solidariserar med och deras politik snarare slår mot de svaga. En stat som petar i alla frågor, högre skatter och bidrag är inte vägen att värna om svaga och behövande. Välviljan är ytterst missriktad då vänsterpolitik inte har och aldrig kommer att hjälpa världens svaga annat än på ytterst kort sikt.
I morse såg jag en stolt Thomas Östros i TV tacka för den stora uppslutningen i partiet kring att minska orättvisorna i skattesystemet genom att utjämna de skillnader som jobbskatteavdraget medför. Han sa uttryckligen att klyftan ska minskas.
Som vanligt är är det alltså klyftan som är problemet och inte den faktiska nivån som pensionärerna alltså lever på. Om Socialdemokraterna får makten kommer såväl löntagare och pensionärer få höjd skatt och pensionärerna bara en lite mindre höjning, inget annat. Så mycket för den solidariten med de gamla. Östros ljuger pensionärerna rakt upp i ansiktet.
Här är min politiska önskelista. Läser du det tror jag inte du blir överraskad över min kritik mot Socialdemokraterna. Det är inte många av mina önskningar jag kan bocka av när man studerar partiprogrammet eller den faktiskt bedrivna politiken.
Socialdemokraterna är allt annat än en frihetsrörelse vad än Mona säger. När vänsterprofessorer påstår sig ha vetenskapliga bevis för politikens förträfflighet utan att dock kunna precisera några blir det direkt skrattretande.
Socialdemokraterna har som ideologi att påtvinga andra sin syn på det rätta sättet att leva. Det är allt annat än frihet och solidaritet och är snarare en väg mot slaveri.
__________
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, socialdemokraterna, solidaritet, skatter, vänstern,
