Det har varit viss upprördhet kring det faktum att ett stort antal individer från Sydamerika som illegalt vistas i landet varit skrivna på samma adress och blir lurade av fuskadvokater. Det mest upprörande i det här fallet är ju dock att de ska behöva komma hit illegalt.
Det är en enormt viktig inkomstkälla för fattiga länder som inbringas via att enskilda individer åker utomlands för att arbeta. Vi borde välkomna dem hit och ge arbetstillstånd istället. Detta är den största välgärningen vi kan göra för att bidra till utvecklingen i fattiga länder då pengarna stannar i familjen och gör nytta till skillnad från de flesta stora biståndsprojekt som lika ofta finansierat krig och terror.
Kulturupplösningen som detta innebär har pågått sedan mänsklighetens begynnelse. En gång för tusentals år sedan levde människor isolerat i byar och såg sällan något annat än sin närmaste omgivning. Att tro att man kan motverka den utvecklingen som såväl folkhemsromantiker, rena rasister eller nationalkulturkramare önskar är inget annat än naivt.
I den bästa av världar har vi fri rörlighet för alla människor oavsett i vilket land de råkar vara födda. Ökad öppenhet är det bästa sättet att skapa fred, demokrati och välstånd. Om detta ska ske måste vi i väst som är privilegierade gå i fronten och inte bygga murar som EU ägnar sig åt. Det blir upp till var och en att definiera sin egen kultur. Vi måste acceptera att de nationella kulturyttringarna i den mån de blir kvar blir mer fragmenterade och mångfacetterade.
Drömma sig tillbaka till en tid som varit är knappast hur vi löser dagens och framtidens frågor.
Det blev ett nej till ändringsförslagen i telekompaketet som bland annat DN rapporterar om idag. Ändringen syftade bland annat till att garantera fri användning av internet samt att företag inte ska kunna överta myndigheters befogenheter. Detta säger alltså två av utskotten nej till.
Detta strider mot grundlagen och man skiter i allt vad mänskliga rättigheter heter. Kan man kalla det annat än en stor skam och en stor förlust för integriteten och de grundläggande mänskliga rättigheterna. Är det för mycket begärt att få sin sak prövad i domstol? Är det för mycket begärt att vi ska ha ett fritt Internet? EU sviker sina medborgare. Det här är inte vad vi vill ha. Prostestera! Rösta in Piratpartiet i vår.
Jag respekterar alla åsikter "utom åsikten att det finns åsikter som inte förtjänar respekt". Kloka ord från P.O Samuelsson som jag önskar skulle genomsyra debattklimatet lite oftare.
Min åsikt är att staten inte kan sköta något bättre än vad en fullt utvecklad marknadsekonomi skulle göra. Jag har studerat historien med ett öppet sinne och kommit till den slutsatsen. Citat från Carl Svanberg: -"den fria kapitalistiska delen av ekonomin mår bra och fungerar alldeles utmärkt, medan de förslavade socialistiska delarna av ekonomin mår dåligt och fungerar ganska dåligt. Det hör också till allmänbildningen att de länder som lät och låter ekonomin helt kontrolleras av staten, var och är otroligt fattiga. Jämför det gamla socialistiska öst med det semi-kapitalistiska väst". Således behöver vi faktiskt mer marknadsekonomi.
Det är definitivt inte en era av nyliberalism eller en kapitalism i förfall som orsakat de nuvarande krisen. Att en del skatter sänks och att en och annan marknad avreglerats ger ingen nyliberalism. Svanberg igen: "Det betyder inte på långa vägar att vi har övergett vår blandekonomi till fördel för laissez-faire kapitalism. Det betyder bara att balansen mellan den socialistiska delen av ekonomin och den kapitalistiska delen av ekonomin har ändrats lite. Värt att notera är att alla dessa förändringar världen över har uteslutande varit till det bättre".
Att krisen har sitt ursprung i USA verkar de flesta vara överens om. Sedan går åsikterna isär. Jag har dock svårt att se att inte detta är ett misslyckande för de socialiserade delarna av samhället. Läs stycket nedan och tala om var marknadsekonomin finns i detta?
"Vi har en statlig centralbank som har fört en lågräntepolitik vilket uppmuntrade folk att låna mer än vad de skulle ha gjort om räntan sattes av den fria marknaden. Detta spädde också på efterfrågan på fastigheter vilket orsakade fastighetsbubblan. Vi har lagar som Community Reinvestment Act som tvingade banker att låna ut till folk som egentligen inte hade råd med det. Vi har de statliga bolåneinstituten som hade till uppdrag att låna ut så mycket som möjligt till så många som möjligt, hur dåliga deras förutsättningar för att betala tillbaka lånen än var. USA har dessutom en modern historia av hur staten på olika sätt har gjort vad de har kunnat för att rädda bankerna från deras dåliga affärer". (Svanberg)
De exempel som här på hemmaplan nämns som misslyckade avregleringar har så gott som alltid misslyckats för att staten inte velat släppa kontrollen. Det är t ex en myt att avregleringen av elmarknaden har orsakat rekordhöga elpriser. Det har varit politiska beslut i Sverige och EU som stadigt drivit upp konsumenternas kostnader.
Tro inte heller på all svartmålning i media kring allt från brottslighet till terrorism och miljöföroreningar. Var kritisk, sök alternativa källor, läs andra medier. Staten tjänar på att ha en kuvad befolkning som söker trygghet för då sväljer vi det mesta. Uppiskade stämningar kring olika saker underlättar för staten att ta kontroll. Trots att det finns massor kvar att rätta till lever vi i den bästa tid som mänskligheten har upplevt hittills i världshistorien. Trots undergångsrubrikerna kring krisen så har vi idag en levnadsstandard på 2003 års nivå. Mer än så har inte krisen inneburit och med rätt åtgärder är vi snart på banan. Världen kommer inte gå under. Rätt åtgärder är definitivt inte fler statliga ingrepp och socialistiska lösningar. Då blir det inte bara ett hack på några år, då har vi snart förflyttat oss årtionden bakåt.
Nej jag menar inte allvar med rubriken. Trots det har den ungefär lika stor relevans som en del andra grovt förenklade förklaringsmodeller. De senaste veckorna är det girigheten och bonusarna som förvärrat krisen och lett till att pensionerna minskar för vanligt folk. I realiteten skulle Elemehagens pension (jag försvarar inte storleken utan tycker det är skamlöst mycket pengar i detta fall) ändå bara gett knappt en krona per månad mer för de 1 miljon människor som har pengar hos AMF.
Det är av någon anledning fult att tjäna pengar i Sverige och vänstern är mest intresserade av att utjämna skillnaderna snarare än att verka för att de fattigaste ska få det bättre. Det (S)kattehöjande partiet i Sverige skrev jag om i fredags och fick några kommentarer och mail kring. De är ju inte så att den politiken inte är prövad. Vi vet vad den ledde till och jag tror inte det kommer vara framgångsrikt inför valet även om de är i ledning nu.
Enligt DN igår har Skatteverket tidigare haft synpunkter på och välkomnat avskaffadet av förmögenhetsskatten då den inte är produktiv. Och trots att det finns en del andra saker som möjligen driver kapital ur landet än mer är det ingen orsak till att återinföra förmögenhetsskatten. 7 miljarder i intäkter javisst, men 500 miljarder i kapiatalutflöde. Pengar som faktiskt investeras och spenderas. De är ju inte så att dessa individer inte låter pengarna arbeta. Till och med Per Nuder vågade ju offentligt trotsa de återkommande slagorden om att beskatta höginkomsttagarna hårt. Det ger helt enkelt inte speciellt mycket i kassan och de negativa effekterna slår över.
Förutom girigheten är det nyliberalismen och marknadskrafterna som oftast får klä skott i krisdebatten, trots att allt annat än en liberal politik bedrivits. USA har en enormt reglerad kapitalmarknad så istället för ännu fler regler kanske man kan se till att de nuvarande följs. Skönt nu att Johan Norberg fått klart sin bok "Den perfekta stormen" så fler mer trovärdiga förklaringar får ta plats i debatten. Ni som skyller allt ont på marknadskrafterna och den ohejdade kapitalismen skulle med fördel läsa "När människan skapade världen" så ni får lite inblick i vad det är ni vill skjuta i sank.
– Jag tycker inte att ”ökad girighet” har så stort förklaringsvärde. Det karaktärsdraget hos människor är ganska så konstant över tid. Men ibland skapas det förutsättningar för guldrush. Den osunda kulturen före finanskrisen hade aldrig uppstått om det inte varit för alla politiska misslyckanden.
– Överst på listan kommer penningpolitiken. USA:s centralbank (Fed) sänkte räntorna för att parera IT-kollapsen i början av 2000-talet, och sedan höll man dem låga alldeles för länge. Det blev väldigt billigt att låna, vilket ledde till enorm skuldsättning och skenande huspriser.
Som politikermisstag nr 3 skildras hur "USA:s politiker tävlade om att tvinga banker och finansinstitut att låna ut större och större belopp för husköp till människor med skral ekonomi. Så sent som 2004 drev Bushadministrationen upp kraven på de genompolitiserade bolånejättarna Fannie Mae och Freddie Mac, så att de ålades att rikta minst 56 procent av sin utlåning till personer med dålig kreditvärdighet".
Kan detta med någon slags bibehållen trovärdighet kallas för otyglad marknadsekonomi. Det liknar i så fall lika mycket liknar en sovjetisk femårsplan. Det krävs även bättre ägaransvar och det oproffesionella agerandet i många styrelser har väl accentuerats den senaste veckan. En nog så viktigare sak att att ta med sig än den snedvridna debatten kring bonusarna. Vi behöver mer av frihandel och mindre protektionism. Lyssna i det sammanhanget på Daniel Hannan och hans briljanta avhylning av Gordon Brown i EU-parlamentet.
Norberg om lösningarna: "Det var en sak med nödåtgärderna i höstas. Men att nu låna hämningslöst och trycka ner räntorna mot noll är att upprepa samma politik som skapade krisen till att börja med".
Politikerna måste "skydda den fria världshandeln och hålla arbetsmarknaden smidig, och de behöver ge någon sorts garanti för finansmarknaderna. Fast i den mån banker ska ha hjälp ska också ägandet gå över till staten. Annars lär sig ingen något".
World Earth Hour genomförs klockan halv nio ikväll. Syftet med Earth Hour är enligt Världsnaturfonden "att sända en stark signal till världens ledare för att ge dem mod att våga besluta om ett kraftfullt avtal vid FNs klimatförhandlingar i Köpenhamn i december i år".
Enligt mig är kampanjen är en tam symbolhandling som varken kommer ge någon effekt och dessutom grovt förenklar frågan. Effekten som den leder till är snarare släck lampan en timme och döv ditt dåliga samvete.
Jag ser den här typen av kampanj som en metod för etatister att försöka förmå staten att ta ytterligare kontroll över människan med nya regler och globala lagstiftningar. Det finns en rörelse som motsätter sig tillväxt som vi indirekt stöttar genom att delta i detta jippo. De vill avveckla vår moderna tillvaro och ta oss tillbaka till en förindustriell tid då fattigdomen och svält var betydligt mer utbredd än nu. Men allt för klimatet.
Jag tycker den här kampanjen dessutom accentuerar det felaktiga fokuset i frågan. Man talar knappt om miljöfrågan längre utan ordet har ersatts med klimatfrågan eller till och med koldioxidfrågan. Det är så oändligt mycket större och omfattar så många delar som glöms bort i dagens debatt. Som det är nu är de globala miljöfrågorna reducerade till att bara handla om minskat koldioxidutsläpp. Det finns betydligt mer angelägna miljöfrågor att ta hand om. Vi har t ex ett akut miljöproblem idag som drabbar miljoner människor och det är brist på rent rinnande vatten. Om vi ska skapa riktiga kampanjer som väcker folk att verkligen göra skillnad och rädda miljoner liv. Varför inte stänga av rinnande vatten i alla kranar i väst en månad eller så?
Låt lamporna lysa ikväll som en symbol för hur långt vi har tagit civilisationen!
Den enda vägens politik verkar enligt Socialdemokraterna vara skattehöjningar. Vi har provat den politiken under många år. Varför inte testa nya grepp som fungerar i andra länder istället. Vi måste underlätta för företagande. Det måste blir lättare att bedriva verksamheter och anpassa sig efter konjunkturen. Luckra upp de stelbenta reglerna kring arbete och få på så sätt in ungdomar och invandrare i arbetslivet. Här får dock regeringen ännu större kritik som inte vågat lyfta frågan.
Minska beskattningen av arbete. På andra områden som alkohol och tobak är skatterna höga för att dämpa efterfrågan. Skatten på arbete är hög för att...?
Timingen gör Socialdemokraternas förslag extra uselt. Vad som behövs nu är tillgång på kapital som möjliggör investeringar och en politik som inte innebär skenade offentliga utgifter. Vad en växande offentlig sektor innebär har vi också sett historiskt. Vi behöver få igång företagandet som är motorn i samhället och gör att vi har råd med välfärdsreformer.
Ingerö kommenterar S-förslaget och konstaterar att "kapitalet ska jagas ut ur landet, flit och utbildning ska bli mindre attraktivt". - "Om staten köper arbetstillfällen för tio kronor och sedan tar tillbaka tre kronor i inkomstskatt så har den inte tjänat tre kronor utan tvärtom förlorat sju. Sahlin och Östros resonerar som om det omvända gällde".
Bloggen Konsonans kommenterar: - "Den snälla tolkningen är att detta är cyniskt förslag som hon inte tror på men som är tillräckligt populistiskt för att dra in politiska poäng. Mer oroväckande är om hon och andra höga sossar faktiskt tror på det".
Segerfeldt kommenterar förslaget med orden: - "Enkla lösningar på svåra problem, men som låter bra i folks ögon, brukar kallas populism".
Läs också Danne Nordlings långa och läsvärda historiska tillbakablick om vad dylik politik i förlängningen kan leda till.
Man kan verkligen undra var visionerna finns om framtidens politik från S? Som det låter nu är det inget annat än ett eko från 70 och 80-talet. Är det några som står handfallna i tider av kris är det S och vänstern som tar ett stort steg tillbaka mot mer klasskampsretorik och slagordpolitik.
EU säger nej till övervakning på Internet säger rubriken. Välkommet trendbrott som debatten sett ut. Dock får "betänkandet inga juridiska konsekvenser. Ett initiativbetänkande ska enbart ses som ett sätt för parlamentet att skicka signaler till EU-kommissionen och ministerrådet – inte som ett konkret lagförslag". Detta enligt Svd.
Jubla inte ännu således. Blogge är skeptisk och visar det med sedvanlig finess.
Den nuvarande krisen är ingen kapitalistisk kris. Den är ett uttryck för vad som händer när den politiska makten är för kraftigt insyltad i och stör marknadens naturliga mekanismer byggda på frivilliga överenskommelser. Kapitalism och fortsatt globalisering är den enda vägen framåt för att minska fattigdom och skapa mer demokrati i världen.
Fredrik Segerfeldt redogör för hur andelen fattiga i världen minskat tack vare de senaste 30 årens politik. Det är siffror vi kan tacka öppenheten och frihandeln. Låt inte fel fokus och protektionism förstöra vidareutvecklingen av denna politik. Globaliseringen är inte problemfri men några lika fruktbara alternativ finns inte. Denna politik hjälper världens fattigaste och för att uppnå och vidareutveckla den behöver vi ställa om vårt fokus här hemma. Mindre protektionism och slopat stöd till döende branscher.
Fjellner berättar från insidan av EU: - "Märker dock en trend bland Europas ledare som är oroande. Alla pratar nästan bara om hur de ska komma åt skatteparadis och bonusar". Han berättar vidare att åtgärderna mer består av "publikfrieri än konkreta åtgärder för att få ekonomin tillbaka på banan". Han varnar för "en ny protektionistisk våg i finanskrisens spår".
Samma felaktiga fokus i debatten som här hemma således. Vi behöver inte mer protektionism och vi behöver heller ingen "ny kapitalism". Vi ska låta den gamla få arbeta i fred utan ingrepp av klåfingriga politiker som tror sig veta vilka produkter som kommer vara populära om 5 år eller låter sig påverkas av särintressen som bara vill bevara saker som de är!
Vi har varit ett bondesamhälle som blev ett industrisamhälle som är på väg in i en fas av kunskap och tjänster. För att lyckas med detta behöver vi en fri marknad och öppenhet såväl ekonomisk som i de nya kunskapsplattformarna. Stopp för regleringar av Internet och censur av densamma är också en nödvändighet. Där är också trenden tydlig i fel riktning och Piratpartiet är nästan ensamma om att värna "digitala" demokratiska värden fullt ut.
Det ligger i sakens natur att kapitalism och marknadsekonomi har konjunktursvängningar. Dessa kan dock mildras om inte politisk styrning snedvrider mekanismerna som varit fallet i denna globala kris. Många verkar glömma att marknadsekonomi innebär en frivillig överenskommelse mellan köpare och säljare och onödig politisk styrning är en av de saker som rubbar balansen. Inte minst påtaglig i denna kris som härrör från den amerikanska statens lågränte -och utlåningspolitik.
Jag skulle vilja peka på en viktig faktor till som har aktualiserats i dessa bonustider och det är ägar -och styrelseansvaret. Det är ett problem att det är en liten elit som besitter styrelsepositioner i en stor del av våra stora och viktiga företag. Det är ett allvarligt problem att ett stort antal personer sitter på för många stolar och dels inte hinner med att ta det ansvar som krävs och i vissa fall drivs av andra agendor än företagens bästa.
Det är ett problem att personer som styrs av personlig girighet tillåts ha för stort inflytande på poster med stor makt. Många styrelser har helt enkelt brustit i sin kontrollfunktion och resultaten blir vidlyftiga spekulationsaffärer utan långsiktighet samt kravlös acceptans av orimliga bonus -och fallskärmsavtal. Vill dock poängtera att resultatbaserade rörliga ersättningar i grunden är positivt, men de ska bygga på välbalanserade parametrar och inte ligga på nivåer bortom rimlighetens gräns. Rätt utformade främjar de företagens bästa så bonusstoppen är direkt olyckliga och handlar bara om politiskt taktik.
När så också staten varit påtagligt insyltad i orsakerna till krisen och sedan kliver in och räddar för att mildra fallet accentueras ytterligare problem. Kapitalism innebär både chans till vinst som risk för förlust för den enskilde företagaren. Det måste kännas i plånboken att göra dåliga affärer precis som när man som företagare får skörda frukterna när det går bra.
Det är även lätt att ta överdrivna risker när man vet att man med största sannolikhet blir räddad när det krisar. Ha ett tydligt regelverk men slopa regleringar, slopa subventioner. Lösningen är heller inte en ekonomisk politik där vi istället befinner oss i ständig lågkonjunktur som en del verkar eftersträva. Lösningen är definitivt inte heller 2 steg bakåt till en klassiskt socialdemokratisk politik á la 70 och 80-talet med ett stadigt ökande skattetryck och klasskampsretorik.
Glöm heller inte bort individens egna ansvar över sin tillvaro. Riskbedömning och säkerhetsmarginaler vid lån, och buffert för sämre tider behövs såväl för företag som för den enskilde.
En sak är dock glasklar. Låt marknaden styra på riktigt!
Ett monopol i graven, tack för det! Såklart är vänstern emot och det är väl inte många som kan vara förvånade. Tydligen gör alliansen "ett försök att skjuta den spårburna kollektivtrafiken i sank", enligt Miljöpartiets ledamot Karin Svensson Smith.
Jag som inbillade mig att det var för att de vill höja kvaliteten och få ner priserna? Alla som lutar åt höger är av naturen onda och vill bara förstöra!
Jag har förstås inte full inblick i hur förslaget till fullo ser ut i praktiken och noterar att förutom vänstern tycker även Adelsohn att det inte är riktigt genomtänkt.
Rent generellt måste man ju ändå få hävda att konkurrens sällan är fel utan fungerar som en av de mest utvecklande faktorerna för ett företag. Varför skulle det vara så annorlunda här så länge man lägger spelplanen och villkoren rätt? Det är ju annars en av få anledningar som skulle hota de positiva aspekterna. Om inte arkitekterna bakom förslaget lyckats med det är det ju beklagligt.
Fler transportrelaterade nyheter. EU-parlamentet har sagt ja till ett gemensamt europeiskt luftrum. Det är inte ofta man får berömma EU så här jag vill passa på. Någon som är förvånad över att Karin Svensson Smith bara ser nackdelar här också?
Missvisande rubrik på denna artikel i Aftonbladet. Snarare ska Tele2 ha heder för att de trotsar censurivrarna och står upp för yttrandefriheten. Har vi väl börjat censurera kommer gränsen ofrånkomligen att flyttas ytterligare och risken finns att vi till slut har ett samhälle som få vill ha.
Somliga verka tycka att det inte är så mycket att bråka om när det sker för ett ädelt och gott syfte. Vi måste dock sätta stopp för den ändamålsglidning som pågått i flera år nu. Det finns lagar mot barnporr och vi har poliser som är tillsatta att se till att stoppa människor som bryter mot dessa lagar. Det finns tyvärr andra stora faror med att alltför lätt åberopa censur så fort vi ser något obehagligt.
Bloggen Motpol "befarar att Tele2 snart kommer att krypa till korset och be om ursäkt (när de i själva verket borde sträcka på sig och uttala en företagspolicy mot internetcensur och uppmana sina konkurrenter att göra detsamma)".
Farmorgun skriver att vi nu har "en lång rad av oförvitliga samhällsmedborgare, som vill frälsa än det ena än det andra ifrån ondo, och därför gladeligen trampar vidare på vägen mot censur, utan att vilja se vad som ligger i färdriktningen".
Rick Falkvinge kommenterar också. "Det var precis sånt här som yttrandefrihetsfundamentalisterna varnade för när principerna började tallas på för ett par år sedan. Nu ska de, som ens ifrågasätter om censur som koncept är rimligt för samhället, eller undersöker om mekanismerna är rättssäkra, klassas som pedofiler".
Läs även bloggen Teflonminnes uppgörelse med Ecpat.
Man kan inte begripa mycket om hur nätet fungerar om man på allvar vill förbjuda länkar till påstått olämpliga platser. Är det bara Piratpartiet som har en vettig politik på detta område och vill främja internets utveckling?
Bland övriga partier känns det som bara enstaka representanter har koll. Blockering av webbplatser är fel. Bekämpa istället de direkta olagligheterna med de lagar som finns och se vid behov över regelverk och metoder för hur vi jagar olika kriminella element.
Censur är dock inte den rätta vägen, inte på nätet och inte någon annan stans heller. Har vi glömt att det i FN´s stadgar om de mänskliga rättigheterna finns ett förbud mot censur? Är det kanske så här vissa vill ha det.
Attila välkomnar en debatt om fackföreningarnas roll i samhället. Detta är betydligt mer relevant än den klappjakt som nu pågår. Hans artiklar ger en hel del att fundera över. Likväl som för arbetarrörelsen i stort stod fackföreningarna för viktiga insatser och hade en klart liberal prägel i begynnelsen. Denna har polerats bort över tiden och vad kvarstår egentligen idag?
"Den liberala mötesfriheten bidrog starkt till att arbetare kunde gruppera sig och skydda sina intressen, samt främja sin lön och verka i demokratifrågor. Fackets roll idag är något helt annat".
Vad skiljer egentligen fackföreningarna från diverse andra storföretag? Inte kommer ju mycket av medlen medlemmarna till del.
"Framförallt är det LO:s enorma tillgångar och kapital som väcker frågor. Facket skulle förmodligen kunna bära a-kassan själva för sina medlemmar, utan statens tillskott, som i dagsläget bekostar den större delen av ersättningarna. Hur mycket av tillgångarna har någonsin använts till strejkkassa, som var det ursprungliga syftet? Vad har de egentligen för planer angående medlemmarnas pengar? Borde inte en viss summa betalas tillbaka, eller ska allt bara samlas på hög, och växa i oändlighet?"
I tid av globalisering har facken och dess företrädare inte heller hittat rätt. Historiskt har man arbetat för samhällets bästa genom att främja demokratin och anamma stora övergripande frågor. På senare år har det mer handlat om regleringsiver och protektionism för sina enskilda branscher och medlemmar. Man har även stelbent motsatt sig alla förändringar av LAS och reglerna kring arbetsmarknadslagarna.
Attila har 2 artiklar på temat de senaste dagarna som ovanstående citat är hämtade från. Artiklarna hittar du här och här.
Pirate Bay får lite mer uppmärksamhet i media när de lanserar en anonymitetstjänst lagom till att Ipred-lagen ska köras i skarpt läge. –"Trafiken kommer alltså inte att kunna spåras längre än till våra maskiner", säger Peter Sunde till SvD.
Antipiratbyrån är inte oroliga utan hänvisar till att alla liknande tjänster som tidigare funnits har försvunnit. Kanske är dock läget en aning annorlunda nu när frågan har fått sådant fokus och Ipred träder i kraft inom kort.
Jag tar detta som ett positivt tecken och tror att förespråkarna för öppenhet och utveckling alltid kommer ligga steget före. Det finns sådana enorma vinster i att göra nätet tillgängligt för så många som möjligt, speciellt i fattiga mindre demokratiskt utvecklade länder. Bättre redskap för att utveckla demokratin, utbildningsnivån och medvetenheten finns inte. Ett öppet internet för länder närmare varandra och minskar fattigdomen.
Det är en stor skandal att dagens makthavare inte ser vilket makalöst verktyg vi har i våra händer. Världen är tyvärr full av korkade, korrupta och klåfingriga politiker.
Läs här hur katastrofscenariot skulle kunna se ut och vad vi slåss för.
Kvällstidningarna vill ha Wanjas huvud på ett fat men LO sluter leden och stöttar sin ordförande. Hon anser sig alltså vara lurad "trots att alla fakta finns i årsredovisningarna som hon själv skrivit under", enligt DN.
Även SvD´s Jan Almgren är kritisk: - "Hon borde rimligtvis ha avverkat ett 100-tal styrelsemöten under de här åren. Att då yrvaket komma och påstå att hon känner sig "grundlurad" efter att fått ta del av Christer Elemehagens pensionsvillkor är både patetiskt och upprörande".
Ett högt spel och mycket märkligt kan tyckas. Ingerö konstaterar att hon: - "gjorde sig oanträffbar i nästan två dygn, påstod sig vara okunnig om chefslönerna i ett företag vars styrelse hon suttit i sedan 1994, och sade sig inte känna till tydligt tryckta formuleringar med hennes namnteckning under".
Om hon nu inte förstod vad avtalet handlade om behöver hon ju självklart inte avgå från posten som LO´s ordförande om hon nu har medlemmarnas förtroende. Styrelsearbete borde hon dock vara diskvalificerad för i fortsättningen.
Socialdemokraterna fortsätter också korståget mot regeringen och är nöjda när Maud Olofsson backar om de statliga bonusarna. Jag tror dock att svenska folket genomskådar denna kappvändarretorik från vänster. Att de via diverse nyckelpersoner är högst delaktiga själva är alltför tydligt.
Kvaliteten på debatten är låg och få sakliga analyser görs. Tycker fortfarande att rätt utformade rörliga ersättningar är bra. Viss forskning som uppmärksammats har annars varit kritisk mot bonusars effekt. Problemet är att man då förenklar situationen till att handla om antingen eller. Segerfeldt redogör för sin syn här och jag håller i stort med.
Vi bör ha kvar bonusar och rörliga ersättningar men i utvecklad och reformerad form, även i statliga bolag, och för fler yrkesroller. Kopplade till rätt parametrar och om de har en långsiktighet är de utvecklande för företagen. Om vi nu ska ha statliga bolag vill i alla fall jag att de ska fungera effektivt och ge ett mervärde för ägarna (mig). Problemet är inte att bonusar finns utan att de är fel utformade och hanteras av bluffande eller okunniga styrelser.
Svar på tal kan man säga att Liza Marklund har fått. Hon förtjänar det också för denna osannolikt märkliga och usla krönika. I ljuset av vinterns tidigare följetonger med Marklund som huvudperson är det ytterst egendomligt hur man kan bygga upp en artikel på så tveksamt faktaunderlag.
Som Henrik Alexandersson uttrycker det: "Ljug inte om sådant som går att kontrollera".
Det kanske mest uppseendeväckande av allt är ju hur hon i artikeln gillande citerar en av de omskrivna musikerna som anser att: "Det går ju att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju". Ja vilka föredömen kineserna är när det gäller yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.
Isobel konstaterar att Marklund har svårt med "källkoll och faktakontroll". Roger Åberg skriver på Newsmill och går igenom en rad tveksamma fakta. Heder dock till Thomas Mattsson som valt att komma med en rättelse om de uppenbara felaktigheterna i Expressen.
Vid första anblicken skulle man ju kunna avfärda Marklunds partsinlaga som en bagatell. Hon ville sätta fingret på ett problem som råder för hennes musikerkompisar. Detta är dock långt mycket allvarligare än så. Här har vi en makthavare inom media som läses av miljoner människor som går mycket tveksamma ärenden. Hon reducerar kärnan i frågan på ett olyckligt sätt.
Upphovsrätt i all ära men yttrandefriheten kommer betydligt högre på skalan. Vi behöver mer yttrandefrihet och inte deltagare från mediaetablissemanget som negligerar och förminskar de verkliga värdena. Rick Falkvinge sammanfattar väl vad striden handlar om. Vi måste slåss vidare mot censurivrare och andra som inte tar de fundamentala mänskliga rättigheterna på allvar. Jag är uppriktigt förvånad att så många mediapersonligheter och politiker inte ser detta.
Pengar till upphovsrättsindustrin eller frihet för alla att använda internet som de önskar och yttra sina åsikter. Striden borde inte handla om det men tyvärr verkar det vara på väg dithän.
Vi ska inte ha fler pekpinnar och moraliskt vägledande skatter. Därför välkomnar jag att stödet för godisskatt är svagt från politiskt håll.
Har svenska folket blivit så vana att farbror staten styr över hur vi ska leva våra liv så vi välkomnar skatter som ska guida oss rätt i tillvaron? Har vi glömt hur man gör när man tänker själv?
S-topparna har problem. De vill gärna vara emot när de har chansen att vara lite populistiska. Orden ekar dock bara tomt och falskt. Samtidigt jäser kritiken bland fotfolket. Det är inte lätt att låtsas vara en av folket när man sitter på så många stolar som t ex Wanja gör. Göran Persson fick kritik när han köpte en gård eller var det ett gods? Vad säger man då om att vara en del av arbetarrörelsen och få 21 miljoner i pension. Kan Margot verkligen komma hem och arbeta i partiet efter det?
Ibrahim Baylan gjorde en slät figur i Agenda igår och vägrar säga något kritiskt annat än mot regeringen och Svensk Näringsliv. När LO-pamparna inte agerar följer de bara reglerna och är låsta av regelverket. Kan man kalla det annat än hyckleri! Tänk på det när fanorna vajar i vinden om en dryg månad och just dessa pampar går med plakat i näven och ropar slagord. Får vi någon förklaring från Wanja eller ska hon fortsätta gömma sig?
Provocerande är det förvisso i tider av kris med utbetalningar på denna nivå men i sammanhanget är de flesta bonusarna knappast mer än "felräkningspengar". Det är väl egentligen bara Elmehagens pension som är på en bisarr nivå. Intressant också att Svensk Näringsliv vill att hans flytt av kapital ska utredas. Enligt Urban Bäckström bröt detta mot de etiska riktlinjerna.
Det blir verkligen drev och flockmentalitet i medier när en sådan här fråga kommer upp på agendan. Det är lätt för gemene man som inte är så insatt i krisens mekanismer att tro att krisen skulle bero på detta, så är ju verkligen inte fallet. Löneskillnader behövs och rätt utformade är dessutom bonusar någonting bra men förespråkarna för det har betydligt svårare att nå ut nu när drevet är igång och huvuden ska rulla.
Ska LO-medlemmarna nu göra uppror likt SEB´s kunder. Wanja Lundby-Wedin borde skämmas mest av alla. Hon som kanske starkast kritiserat generösa bonusar medverkar till den största av dem alla. Jag är generellt positiv till bonussystem med detta är både fel och för mycket.
Via Dick Erixon uppmärksammas jag på denna artikel om Wanja. Det finns även andra som väldigt tydligt vänt kappan efter vinden nu när det finns politiska poäng att hämta. Eller vad ska man säga om Ylva Johansson? Det är i ljuset av detta vi ska se uttalanden från diverse S-toppar. Man tar chansen och kritiserar när tillfälle ges trots att man är högst påtagligt inblandade. Rent ideologiskt har vi dessutom sett att det inte är någon större skillnad. Inte skreks det högre mot bonusar eller infördes regelverk när S själva styrde.
Bonusar kan och ska rätt utformat ge långsiktiga incitament till att arbeta för företagets väl och ve. Kopplat till försäljning kan de vara kortsiktiga om man då får bonus på t ex just ren försäljning och kassainflödet. Att kortsiktigt få bonus på t ex aktieuppgång som styrs av helt andra parametrar är definitivt fel.
Jag kan tänka mig att införa bonusar och rörliga ersättningar i fler branscher och yrkesroller men då utformade mer långsiktigt eller mer direkt kopplat till enskild prestation. Lite högre krav på professionalism måste man kunna ställa på de styrelser som satt upp regelverken i de redovisade fallen.
DN skriver idag att friheten på internet krymper. Vi sitter gärna på våra höga hästar och klagar gärna på Kina och andra odemokratiska länder när de bedriver nätcensur. På samma gång har vi väldigt svårt att se vad som händer här hemma i dessa avseenden. Då har gemene man förståelse, för inte skulle väl våra politiker inskränka vår frihet om det inte fanns någon anledning. Vi sväljer det mesta med trygghetsargumentet. Säg ordet "trygghet" eller "för barnens skull" så köper vi det oavsett priset och oavsett om det verkligen är rätt metod.
Såväl yttrandefriheten som den personliga friheten och integriteten är under attack. I efterdyningarna av Ipred kan man ju bara spekulera i vilka ytterligare påtryckargrupper som står på tur att med politikernas hjälp få agera såväl polis, åklagare som domstol.
Friheten krymper i väst för att vi inte står upp tillräckligt och försvarar yttrandefriheten. Yttrandefrihet innebär att vi måste höra saker vi inte gillar utan att skrika förbud. Hur bisarrt det än är att förneka förintelsen är det än mer bisarrt att förbjuda att åsikten yttras. Detta gäller således inte bara på nätet utan genomsyrar debattklimatet idag. Det finns t ex ingen anledning att krypa inför islam på det sätt som sker idag.
Det är det små stegens tyranni som är farligast. Tyvärr är det alltför få av våra folkvalda som ser vart vi är på väg. Om det sedan beror på inkompetens, makthunger eller korruption kan man undra.
Det vore ju enkelt om man kunde hitta en simpel lösning och skylla på politikerna med jag klandrar mer det svenska folk som stillar tittar på. Isobel skriver i Expressen idag om "Myten om det upplysta Sverige". I ett land där var femte svensk tror att "astrologi är en vetenskap" och där DN-bloggen om "märkligheter" är den mest kommenterade kanske dessa frågor får den uppmärksamhet de förtjänar.
Den borgliga alliansen har misslyckats grovt på området som rör personlig frihet och integritet. Hur många bokstavskombinationer ska man behöva lära sig egentligen. FRA, Ipred, Acta strider mot frihetlig politik som ju är en av relativt få anledningar att stödja en borglig allians.
Nu måste vi lära oss nya förkortningar också, Q6/17. Kan man få se lite stake från några av våra valda partier i den groteskt vansinninga frågan. HAX konstaterade att det "till en början lät det så dumt att jag avfärdade det som en konspirationsteori".
Även i andra mer vardagliga frågor misslyckas borgarna genom att göra halvmesyrer av i grunden bra åtgärder. En apoteksreform är bra men då ska det vara en avreglering på riktigt med en fri marknad med total konkurrens, och förstås måste man ha tydliga regler så inte vem så helst får kalla sig apotekare.
Vårdval har man också misslyckats med. Samma sak här är det i grunden positivt med en ökad rörlighet och valfrihet för patienten. Tyvärr har man förbisett att åtgärda de skiftande förutsättningarna som råder i olika områden genom att inte ha tillräckligt med extra medel att styra mot utsatta områden. Det borde vara självklart att förstå att t ex kostnader för tolkar måste kompenseras fullt ut annars får vi förstås sänkning av vårdkvaliteten.
I integrationsfrågor har det var ont om förslag under alliansens tid vid makten. Man hade kunnat göra något rejält åt den statliga byråkratin med orimliga väntetider och även ge människor rätt att arbete direkt. Att som en av få åtgärder riva hus känns som en sorglig halvmesyr det också.
Något man snabbt borde göra är att riva upp kontrollreglerna kring vab. När det nu visar sig att det nu inte görs någon besparing utan att effekten bara är en mer utbyggd statlig byråkrati så är det bara att krypa till korset.
Mycket skäll på borgarna. Jag kan väl tillägga att som klassiskt liberal har jag inte mycket att hämta till vänster heller. Det ser mörkt ut för riktiga liberaler i Sverige. I valet i vår blir det Piratpartiet för mig. De har begränsat antal frågor på agendan men står i alla fall upp för integritetsfrågor och jag måste gå så långt som att kalla det mänskliga rättigheter. Dessa är under attack även i västländer idag som via EU Håller på att bygga upp en gigantisk polis och kontrollmakt. Allt detta sker medan vi tittar på.
Moderaterna har just nu sitt största stöd i opinionen på 12 år och Reinfeldts förtroende är i topp. I ett tidigare inlägg kallade jag "De Nya Moderaterna" för Socialmoderaterna. Likt Socialdemokraterna historiskt gör Moderaterna allt för att behålla makten. En av få glädjeämnen i den Moderata politiken har varit den förhållandevis ansvarsfulla ekonomiska politiken i kristider.
Oppositionen kan dessutom ta en del lätta politiska poäng i dessa bonustider. När det inte längre går att diskutera rationellt och det mesta blir slagord och retorik passar det vänstern. När allt fler till varje pris pudlar och kryper till korset ger det vänstern indirekt rätt, att det varit en bonusfest på löntagarnas bekostnad, trots att dessa styrmedel behövs, om än reformerade till att fungera med mer långsiktiga incitament kopplade till fler och bättre värden.
Inte nog med att Moderaterna anammar denna S-taktik gör de det mesta för att rent politiskt närma sig Sossarna och kapa åt sig så stor del av mitten som möjligt. Jag är inte så säker på att det är en bra taktik långsiktigt. De klampar dels in på områden där Fp och C ha sina väljare och om nu Mona får ordning på sin kant så väljarna uppfattar alternativet som trovärdigt så kan man ju undra vad en röst på Moderaterna egentligen innebär. Dessutom blir politiken gråare och tråkigare med utslätade alternativ, ingen är unik i några avseenden.
Trots retoriken från vänsterhåll är det svårt att se alliansen tid vid makten som något värderingsskifte. Moderaterna har inte reformerat arbetsmarknaden och LAS. De statliga monopolen kvarstår. De har vid makten säkerligen upptäckt att spelmonopolet är en för stor kassako för att släppa frivilligt. Trots vissa skattelättnader har det inte gjorts några systemförändringar att tala om och den offentliga byråkratin ser ut som förr.
Vi lever fortfarande i den socialdemokratiska modellen och man kan inte ens med välvilja kalla den för uppiffad. Samtidigt har Moderaterna svikit de borgliga väljarna i klassiskt moderata frihetsfrågor genom att släppa igenom det mesta som tagits fram via EU. Ipred, FRA, Acta...
Både Motpol och Blogge har betydligt mer djuplodande och initierat skrivit om Moderaterna i inläggen "God natt, moderaterna" och "Klockan klämtar för Reinfeldt". Klassiskt liberala idéer är som bortblåsta i svensk politik.
Det har skrivits och spekulerats en del om den slutenhet som råder kring Acta, "Anti-Counterfeiting Trade Agreement". Förhandlingarna har till stor del skett i hemlighet, utan demokratisk insyn. Europaparlamentarikern Jens Holm konstaterar i DN idag att "vi som är folkvalda får fortfarande ingen information och jag förstår inte varför dokumenten är sekretessbelagda."
Delar av dokumenten har läckt ut och DN skriver idag om detta. Europaparlamentarikern Christofer Fjellner anser att "hemlighetsmakeriet kan skada de viktiga syftena med avtalet. Sekretessen skapar en enorm oro och jag vet jag att det framförts krav som är orimliga", enligt Fjellner.
Avtalet som mycket väl kan sätta standard för en stor del av världen borde rimligen sätta krav på öppenhet och möjlighet till debatt. Något som det dagens EU knappast präglas av. Det känns snarare som EU gör sitt bästa för att distansera sig från vanliga medborgare och sätta folkviljan ur spel. Läs även på Opassande om andra obehagliga tendenser hos så kallade rättsstater.
Hur långt ska vi behöva gå i att åsidosätta fundamentala mänskliga rättigheter för att tillgodose en enskild bransch. När vi sätter rättssäkerheten ur spel och gör grova integritetsövertramp har det definitivt gått för långt. Om valet står mellan bevarad upphovsrätt och mänskliga rättigheter borde valet vara lätt. Nu behöver vi inte ens göra den avvägningen då en reformering av upphovsrätten torde vara det mest logiska. Se istället till att balansera upphovsrätten som piratpartiet vill.
Att fildelning är helt fantastisk för användarna står utom allt tvivel. Det finns ju till och med vissa som anser att fildelning kan vara ett efterlängtat lyft för musiken och nästan alla musiker. I själva verket är det några få musiker som de flesta redan är snuskigt rika och storbolagen som mellanhänder som är förlorarna. På samma sätt som stöd till förlegade och föråldrade bilindustrier är fel, är stöd via lagar och regler till nöjesindustrin om möjligt än mer galet. Här handlar det inte bara om pengar i sjön utan om fundamentala rättsprinciper som står på spel.
Jag har en liberal grundsyn med vänsterstänk i så måtto att jag tror på solidaritetstanken, vill hjälpa världens fattiga, värna om miljön mm. Jag har dock länge tyckt att den etatismvurmande vänstern "kapat" solidaritetsbegreppet och hävdar att de är de enda som står på de svagas sida och kämpar mot rasism och orättvisor. De är de goda helt enkelt. Alla andra vägar än vänsterpolitik innebär per automatik att man antingen är en utsugare eller inte förstått. Jag köper inte den romantiserade bilden av hur det ser ut.
Henrik Alexandersson går ett steg längre och säger att: - "Vänstern tror – på fullt allvar – att deras motståndare är onda. Onda! " Läs hela inlägget här. Tanken har ju föresvävat även mig då man hört tonen hos en del vänsterrepresentanter i diverse debattsammanhang.
Trots de stora orden och de goda föresatserna kan jag inte tycka något annat än att den svenska vänstern misslyckats grovt. Jag skulle kalla en stor del av det vänsterpolitiken innehåller för missriktad välvilja. Det är trots allt vänstern via Socialdemokraterna som suttit vid makten och format vårt land sedan efterkrigstiden. Några år av borgligt styre där man som nu knappt kan skilja borgarna från S har knappast gjort några avtryck eller förändringar.
På en rad områden råder en överdriven omsorg och trygghet i absurdum som blivit rent kontraproduktiv och mer stjälper än hjälper. Att höra Mona Sahlin vilja pumpa in miljarder i förlustverksamheter för trygghetens och jobbens skull känns bara så fel. Ska det vara så svårt att se det nya som skapas ur kriser, nya jobb i branscher som har en framtid istället. Kanske en och annan individ skulle må bra av att ryckas upp ur sin tillvaro efter att ha jobbat 10-20 år på samma fabrik.
Vi har i Sverige haft en misslyckad integrations och arbetsmarknadspolitik som ökat utanförskapet för ungdomar och invandrare för att vänstern stenhårt hållit fast vid allas rätt till lika lön och villkor och där tjänsteår alltid går före kompetens. Men alla har inte samma förutsättningar. Kan man inte språket lika bra eller om man saknar arbetslivserfarenhet kan t ex lönen vara ett sätta att konkurrera för att få in en fot för att sedan arbeta sig vidare. Att alla ska ha lika lön är uppenbarligen viktigare trots att det leder till att många aldrig ens kommer in på arbetsmarknaden!
Jag läser i Svensk Tidskrift att Nima Sanandaji, vd för tankesmedjan Captus, i april utkommer med boken "Mellanförskap" om svensk integrationspolitik. Han konstaterar att invandrare från icke-industrialiserade länder ofta hamnar i utanförskap. Det är främst "kombinationen av rigid arbetsmarknad, platta lönestrukturer, höga skatter och generösa bidragssystem gör att många fastnar i bidragsberoende". Alltså klassiskt vänsterpolitik.
Trots inneffektiv och dyr sjukvård är man av ideologiska själ kritisk mot alla former av privatiseringar av vård. Privat sjukvård är alltså fel trots att konkurrensen skärps och att det sker en avlastning av den allmänna. Hjälper det de behövande? Nej, man är mot av ideologiska skäl.
Det är svårt att inte kalla det ett misslyckande för den svenska socialdemokratiska modellen. Vi har drivit en politik som i all välmening vill hjälpa men där resultaten istället har fått motsatt effekt. Problemet är att hela vänstern blivit alltför statskramande och tror att alla lösningar finns via kollektiva insatser. Historien har motbevisat detta.
I takt med den allt ökade globaliseringen och internationaliseringen har det ytterligare visat sig att vänstern saknar en långsiktigt verksam politik för de globala sammanhangen. Klassisk vänsterpolitik byggd på fördelning via diverse stöd och bidrag, tullar, restriktioner och handelshinder lyfter inte människor eller länder ur fattigdom. Utan en expansiv tillväxtpolitik hamnar vi ständigt i situationer där vi måste skära ner på annat för att förverkliga nya reformer. Detta syns inte minst i dessa tider av kris.
Öppna gränserna, öka handelsutbytet så kan fler få en dräglig tillvaro och fler länder demokratiseras. Tyvärr värnar vänstern inte på allvar om världens fattiga när de de inte ser detta utan bara fokuserar på globaliseringens avigsidor.
Det har klagats en del från borgligt sinnande bloggare och opinionsbildare mot bristen på liberal politik hos alliansen som ju historiskt och ideologiskt innehåller några delvis liberala partier. Men var finns vänsterliberalismen? Existerar det en liberal vänster överhuvudtaget?
Via Dick Erixon blir jag uppmärksammad på politiska quiz. Han undrar hur man ska göra politiska och ideologiska skillnader begripliga när den gamla höger-vänterskalan inte klarar av sin uppgift längre. Det är inte utan att jag funderat i samma banor. Han tipsar om Anders Edwardssons idéer på området samt hans bok som utkommer snart.
Testa själv ditt politiska hemvist med ett välkänt amerikanskt test här. Mitt resultat finns på bilden ovan. Någon som känner till några bättre test eller ännu hellre svenska? De amerikanska känns lite missvisande för en svensk med tanke på en del bisarra frågor.
En ny Sifo-undersökning påvisar ett starkt motstånd mot Ipred, lagen som börjar gälla den 1 april. Nästan varannan är emot och ännu större är motståndet bland unga.
Om två veckor har upphovsrättsinnehavare rätt att själva gå direkt till domstol för att begära ut information om misstänkta fildelare från internetoperatörer. Vi har infört privatpolisiära befogenheter till en enskilt särintresse.
Man kan fråga sig vilka påtryckargrupper som står på tur och ska inte politikerna representera folkets vilja?
På samma sätt som kriget mot terrorismen är kontraproduktivt skapar krigen mot narkotikan och dess karteller mer problem än det löser. Kokainet flödar fortfarande trots att USA investerat mångmiljardbelopp i drogbekämpning. Felipe Calderón, Mexicos president, satte i en kraftfull attack in 30.000 soldater när han tillträdde 2006. Trots detta ser det värre ut än någonsin.
Läste om detta makabra fynd häromdagen. Tyvärr är det inga enstaka företeelser. Hela länder ligger i krig och tusentals dödas. Mexicos håller på att gå under och dess befolkning får genomgå stort lidande. I Mexiko är även den undre världen på god väg att infiltrera landets statsapparat med ett stort antal polischefer och andra makthavare på drogkartellernas lönelistor.
Genomgående är att det är fattiga länder som får betala priset "för våra politikers krig mot sina medborgares svaga karaktärer" som Johannes Forsberg konstaterar i Expressen. Läs hela artikeln här.
Via Johan Norberg läste jag tidigare i år detta: "The American war on drugs in Latin America has failed, gives power to the drug cartels, corrupts the authorities and undermines democracy in the region." Detta sagt av Fernando Henrique Cardoso, César Gaviria och Ernesto Zedillo, forna presidenter i Brasilien, Colombia och Mexico. Det finns fler historiska exempel på att dylika strider är tämligen utsiktslösa att bedriva. Under förbudstiden på 30-talet i USA såg vi hur de organiserade ligorna gjorde upp om alkoholmarknaden och spriten flödade mer än någonsin trots förbud. Behovet och marknaden finns kvar. Det enda riktigt bestående och tydliga resultat man ser av förbuden är således en växande svart marknad samt en spiral av våld, hot och död.
Det är dags att stoppa kriget mot narkotikan. Inse att kampen är fruktlös då behovet finns och kommer fortsätta finnas. Låt lagliga och legitima företag tillverka och sälja preparaten som var fallet innan de förbjöds. Sjävklart har en liberalisering avigsidor men de totala vinsterna skulle vara större än med den förbudspolitik som idag bedrivs. Är det någon som skulle komma på tanken att förbjuda tobak och alkohol?
Uppdatering 17 mars: Läs även HAX genomgång av ämnet här.
Man kan förstås ha olika åsikter om tillvägagångssätten för hur USA möter den ekonomiska krisen. En sak är dock glasklar. Obama har på områden som rör integritet och rättssäkerhet rivstartat under sin korta period vid makten.
Kan man möjligen skönja ett visst hopp om mer demokratisk utveckling även i den andra supermakten Ryssland. Det har varit en mörk period för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet i Ryssland under Putins styre. En maktkamp pågår dock just nu som blir mycket intressant att följa.
Jan Blomgren skriver i SvD om tidningen Novaja Gazeta "som ökar sin upplaga och den är lika frispråkig och kritisk mot maktapparaten som tidigare." Detta trots att fem (!) av tidningens journalister dödats. Tidningen har fått "erkännande av den nye presidenten Dmitrij Medvedev", och stöttas även av miljardären Alexander Lebedev tillsammans med Sovjetunionens siste president Michail Gorbatjov.
Frågan är om man vågar se dessa tecken som ett långsiktigt hopp om ljusning på området? Välkommet är det i alla fall.
Läs Maciej Zaremba del 5 och 6 i DN. Artikelserien tar upp många intressanta aspekter av invandring och integration.
Varför klarar sig somaliska flyktingar bra i Minnesota, men så illa i Sverige? Zaremba gör några jämförelser: "Det finns över 800 ”somaliska” företag bara i Minneapolis, motsvarande tal förhela Sverige är 38", enligt ekonomihistorikern Benny Carlson. "Hur vore det om vi försökte förklara denna skillnad – inte med den somaliska – utan med den svenska kulturen?"
Zaremba hävdar att invandrare "redan vid gränsen segregeras in i socialhjälpssystemet." Jag har varit inne på det tidigare att det svenska asylmottagandet förstärker utanförskapet. Vi skapar passiva människor av individer som egentligen har en stor vilja att arbeta, komma in i samhället och göra rätt för sig.
Zaremba ringde runt till integrationskontoren och frågar: "Vore det möjligt, frågar jag, att tacka nej till informationen om sunda kostvanor, introduktionen och utflykten till Ikea, att avstå från den SFI-kurs ni erbjuder samt från alla bidrag men i stället få de 189 400 kronor som ni fått för min skull från staten – här och nu? Om jag lovar att ni aldrig hör ifrån mig mera? Nej, det vore inte möjligt. Inte ens som ett lån? Nej."
Varför saknar vi tro på människans egen kraft och vilja? Vi vet ju egentligen svaret. Statlig byråkrat och en utbredd trygghetsmani som tagit sig in på snart sagt alla områden och en övertro på staten som den gode storebrodern. Överdriven trygghet är kontraproduktivt. Släpp loss människan ur statens ledband.
Några ord från Nyamko Sabuni har också dröjt sig kvar. "Integrerad blir man i sitt eget hjärta. När man slutar tänka ”de” och börjar tänka ”vi”. "
Moderaterna får sitt största stöd på 12 år i de senaste mätningarna. En ytterligt framgångsrikt metod att närma sig socialdemokraterna och appellera till mittenväljarna således. Håller med om stora delar av PJ Anders Linders resonemang idag. Den rödgröna alliansen har allvarliga trovärdighetsproblem och tvingats extremt långt ut på vänsterkanten av Moderaternas mittenvridning och de nära samarbetet med V och Mp.
Detta är den ena av huvudförklaringarna till Moderaternas framgångar, vänsterns misslyckande och bristen på alternativ. För inte har ju Alliansen gjort många urborgliga väljare speciellt nöjda. Trots retoriken från vänster har ju faktiskt den svenska välfärdsmodellen med hög beskattning behållits i stort sett intakt. Vi har kvar de flesta monopolen och Moderaterna ska till och med införa kvotering till nästa val.
Den andra delförklaringen är den sunda och restriktiva politiken i kris. Vänstern skriker högt efter miljarder till det mesta men de underskattar gemena mans krisinsikter. De går helt enkelt inte på populismen. Det är inte så enkelt som att väljarna tyr sig till makten i kris. Det vi ser är belöningen av att agera med förnuft.
Via Aftonbladet säger Sören Holmberg att "yttre hot skapar inre enighet och det gynnade framförallt Moderaterna". Han ger även en annan delförklaring och det är precis vad jag redogjort för tidigare, nämligen krishanteringen.
Politiken blir gråare och tråkigare med utslätade alternativ. Moderaterna bedriver dock den politik som krävs för att få behålla makten i ett land som till stor del består av människor som av vilja (och vana) röstat på Socialdemokraterna i urminnes tider.
Något helt annat. Wanja Lundby-Wedin har tydligen personligen varit involverad i och godkänt AMF-bonusar. Vem kunde trott det?
Jag har personligen inget emot provisionslöner och bonusar, då väl utfört arbete ska premieras. Snarare borde man hitta liknande incitament för fler grupper. Det krävs dock välbalanserade och genomtänkta bonuslösningar för att skapa de långsiktiga incitament att verka för företagets väl och välmående, som de rätt utformat kan och ska vara.
Jag har heller inga problem med att ledningar i storföretag har miljonlöner förutsatt att företagen ökar vinsterna och lönsamheten. Det kräver dock viss känsla och timing från företagens sida. Trots att nu SEB tydligen gått förhållandevis bra sticker det såklart rejält i ögonen på de flesta när Falkengren och co tar dessa beslut i tider som nu råder.
Människor blir av med sina jobb, pensioner sänks. Det är nu det är dags att visa lite sans och folklig solidaritet från alla grupper. Det vi ser nu är marknadsekonomins svaghet, svårigheten att komma tillrätta med enskild girighet. Låt dock inte dessa händelser bli ett alibi för politiken att ta oss tillbaka till mer statlig styrning och kontroll. Det är inte vad vi behöver.
Nu är det AMF som trots sänkta pensioner vill lyfta miljonbonusar. Klart att de måste avstå. Skadan är dock redan skedd och företagens varumärken är släpade i smutsen. Hur många miljoner kostar inte det? Det är lite sent att krypa och säga "att det blev fel". Nu krismöte i AMF också. Vad sägs om att tänka efter lite först?!
Trots vad man kan tro om debatten ibland är det faktiskt få som är emot att vi ska ha upphovsrätt av något slag. Självklart ska vi ha en balanserad upphovsrätt som är anpassad efter nya tekniska landvinningar. Inte heller Piratpartiet som svartmålas från upphovsrättslobbyn säger något annat än att "återställa balansen i upphovsrätten".
På SvD`s brännpunkt uttalar sig idag Lennart Gulbrandsson och Johan Schiff från Wikimedia. Å ena sidan konstaterar de att "skyddet som upphovsrätten ger är viktigt och bra. Att ingen utan din tillåtelse ska kunna sälja din bok, film eller musik för att tjäna pengar är självklart." Samtidigt som den "innebär ett hinder för andras skapande."
En mer sansad och vettig syn än Jan Rosén, ordförande i föreningen för upphovsrätt, som välkomnar en förlängning av rätten. På vilket sätt skulle det vara utvecklande? Det hjälper ytterst sällan den som skapat verket som med denna modell i de allra flesta fall redan hunnit dö. De enda som vinner på detta är producenterna, storbolagen, hävdar bl a Marianne Levin, professor i civilrätt vid Stockholms Universitet.
Emma på bloggen Opassande konstaterar att vill man "modernisera upphovsrättslagstiftningen" tolkas det ofta "som att man vill ta bort den"..."kunde man få varandra att sluta slå på argument som inte existerar i debatten så skulle väldigt mycket vara vunnet".
En modern upphovsrätt får inte vara till hinder för skapande utan ska tvärtom stimulera till och välkomna skapande. Om detta handlar alldeles för lite av debatten om idag. Läs med fördel Mats Söderlunds resonemang kring upphovsrätt som mänsklig rättighet så inser man att det inte är lätt att ens diskutera frågan. Isobel kommenterar här.
