Välfärd och slöseri

Tankesmedjan Captus har i en rad rapporter och debattartiklar påtalat det kommunala slöseriet och det egna kommunala ansvaret. Det är långt ifrån så enkelt som att skylla på finanskris och minskade skatteintäkter när pengarna inte räcker till det som borde vara statens prioriterade uppgifter. Alldeles för mycket spenderas på saker som det allmänna inte ska ägna sig åt.

Nima Sanandaji och Stefan Fölster skriver i en debattartikel som bl a publicerats i Corren:

- "Sedan slutet av 1990-talet har den genomsnittliga svenska kommunen ökat utgifterna per invånare med hela 35 procent".

- "genom att expandera kommunal byråkrati och bygga upp andra former av fasta kostnader, exempelvis genom investeringar i kommunala äventyrsbad".

Slusatsen är att det finns "omfattande möjligheter till besparing genom strömlinjeformning av kommunal verksamhet. Vi borde fokusera på dessa lösningar, snarare än på att överföra kommunernas ansvar för den egna ekonomin på staten.

Tidigare i somras skrev samma personer på Svd:s Brännpunkt i "Belöna inte slösaktiga kommuner". Kommunerna "låter sina utgifter skena iväg" men satsar paradoxalt nog inte "mer på vård, skola och omsorg". Istället för att automatiskt ropa efter skattehöjningar kanske det skulle vara på sin plats med en rejäl revision över det statliga och kommunala ansvaret. Talet om "välfärdens kärna" och vad den ska innehålla är en diskussion som borde utvecklas.

Nog är det som Martin Borgs konsterar i filmen 1200 miljarder att omfattningen på det statliga maskineriet och välviljan att stötta allt möjligt från Svensk slöjd till diverse obskyra och onödiga museer växt till smått okontrollerbara proportioner. Om gemene man verkligen fick en redogörelse för var pengarna tar vägen skulle en stor andel av de ca 500 statliga myndigheterna vara tvungna att hitta annan finansiering. Slöseriet är skandalöst.

Måste också lyfta fram Hanna Wagenius kommentar till Socialdemokraternas autosvar på framtidens politik. De talar som om det är statens pengar men de är faktiskt "inte era. Det är inte ni som sliter ihop dem - men ni gör anspråk på att få spendera dem". Liksom jag alltid gjort reagerar hon också på Sahlin och Östros tal om "ofinansierade skattesänkningar". Som Wagenius konstaterar: "Skatterna ÄR finansieringen".

Om hennes idéer och passion lyckas spridas och får ännu bättre fäste kanske det finns ett parti att lägga sin röst på nästa höst. Bland partier som har en chans att ta sig över 4% spärren är förmodligen C redan nu det minst dåliga alternativet som jag ser det.

Konstaterar också som bl a Svd redogör för att ställningen är jämn mellan blocken. Samtidigt berättar Mona Sahlin att hon avvisar det omöjliga förslaget om kortare arbetstid och även vill "skapa fler och bättre jobb". Skulle man någon gång få veta hur? Det är ju inte så att de lyckats särskilt bra tidigare och att skatthöjningar skulle ge fler jobb är ju bara för barockt. Sunt nog är det i alla fall många som inte kan se Mona Sahlin som statsminister, inte ens bland hennes egna.

Intressant från "gräsrotsnivå" av Anders Widén också. Via Ingerö.

__________
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, statligt slöseri, finanskris, socialdemokraterna, skatter, Centerpartiet,