Marita Ulvskog och hennes kollegor sitter på sina höga hästar och påstår sig värna om andra länders arbetare. Enligt hennes logik och tes är alla som inte är vänster onda och värnar bara kapitalet och inte människan.
Senast i Agenda igår kväll kallade hon ett bemanningsföretag som hyr ut letter på den svenska marknaden för människohandlare. Snacka om att devalvera begreppet människohandel och förringa detta ytterst allvarliga brott. Med den logiken ägnar sig Manpower och Poolia också åt människohandel. Trots att Ulvskog hyser tvivel om t ex liberalers vilja att värna även de svaga tvivlar jag inte på hennes eller hennes partikamraters ambitioner på området.
Tyvärr är ambitionerna och välviljan ytterst missriktade. Deras politik handlar inte om att förbättra för de svaga utan om att likrikta och försämra för de som har det bättre och detta till varje pris. Även när det inte förbättrar för den svaga vilket deras politik sällan långsiktigt gör. Tillvaron är nämligen inget nollsummespel och enbart omfördelning är inte metoden.
Vad vill då socialdemokraterna och arbetarrörelsen ha istället? Förutom att tvinga dessa till att arbeta med svenska löner och därigenom få dem att stanna hemma, eller "go home". Jo man vill förstås bevara ytterligare ett antal ideologiska käpphästar. Bland dessa finns motstånd till privat vård, millimeterrättvisa i lönesättningen och likriktning av skolan. Förutom dessa bakåtsträvande idéer famlar man i mörkret med sin politik för framtiden. Moderaternas svängning mot mitten gör det ju inte lättare utan leder S än mer mot vänster.
Fredrik Segerfeldt sätter huvudet på spiken när han påstår att "den svenska arbetarrörelsen vill behålla fackets kartellfunktion och på så sätt kunna hålla arbetare från andra länder borta. De tycker nämligen att det är viktigare att svenska arbetare får behålla sina höga löner än att fattigare människor kan höja dem".
Det är nämligen genom globalisering, öppnade gränser och ökat utbyte som människor snabbast får ökade inkomster och levnadsstandard. Individer som idag kanske står helt utan möjligheter har då hela världen som sitt arbetsfält och hemmamarknaden öppnas upp för utländska aktörer. Fortsatt tillväxt ger oss också mer att fördela.
Socialdemokraterna tyckas heller inte förstå att detta är instegsjobb. När man sedan lärt sig språket och har kontakter och referenser behöver man inte konkurrera med priset som främsta argument som initialt är nödvändigt. Las och lika lön är viktiga ideologiska käpphästar men som tyvärr inte gör annat än befäster befintliga strukturer och är allt annat än framtidens lösningar.
Människor väljer självmant att komma hit och arbeta till en lägre lön än svenskar men till betydligt högre lön än i hemlandet. Detta är incitamentet och fundamentet till "människohandeln". En fri vilja och önskan att arbeta hårt, göra rätt för sig och skapa sig en bättre tillvaro. Detta ska uppmuntras och alla som vill ska per automatik få arbetstillstånd.
Vi ska öppna gränserna och det också till länder ännu längre bort. Ge även människor i Afrika en chans till ett bättre liv. Detta gör vi genom verkligt utbyte och inte genom vänsterns paradlösning, bistånd. Skulle det fungera hade de 11 000 miljarder dollar i bistånd sedan 1960 redan gjort susen. Återigen enbart omfördelning är inte metoden.
"De senaste 100 åren har varit en fantastisk framgång för liberalismen". Låt oss dock inte stanna med detta utan fortsätta den resan.
Senast i Agenda igår kväll kallade hon ett bemanningsföretag som hyr ut letter på den svenska marknaden för människohandlare. Snacka om att devalvera begreppet människohandel och förringa detta ytterst allvarliga brott. Med den logiken ägnar sig Manpower och Poolia också åt människohandel. Trots att Ulvskog hyser tvivel om t ex liberalers vilja att värna även de svaga tvivlar jag inte på hennes eller hennes partikamraters ambitioner på området.
Tyvärr är ambitionerna och välviljan ytterst missriktade. Deras politik handlar inte om att förbättra för de svaga utan om att likrikta och försämra för de som har det bättre och detta till varje pris. Även när det inte förbättrar för den svaga vilket deras politik sällan långsiktigt gör. Tillvaron är nämligen inget nollsummespel och enbart omfördelning är inte metoden.
Vad vill då socialdemokraterna och arbetarrörelsen ha istället? Förutom att tvinga dessa till att arbeta med svenska löner och därigenom få dem att stanna hemma, eller "go home". Jo man vill förstås bevara ytterligare ett antal ideologiska käpphästar. Bland dessa finns motstånd till privat vård, millimeterrättvisa i lönesättningen och likriktning av skolan. Förutom dessa bakåtsträvande idéer famlar man i mörkret med sin politik för framtiden. Moderaternas svängning mot mitten gör det ju inte lättare utan leder S än mer mot vänster.
Fredrik Segerfeldt sätter huvudet på spiken när han påstår att "den svenska arbetarrörelsen vill behålla fackets kartellfunktion och på så sätt kunna hålla arbetare från andra länder borta. De tycker nämligen att det är viktigare att svenska arbetare får behålla sina höga löner än att fattigare människor kan höja dem".
Det är nämligen genom globalisering, öppnade gränser och ökat utbyte som människor snabbast får ökade inkomster och levnadsstandard. Individer som idag kanske står helt utan möjligheter har då hela världen som sitt arbetsfält och hemmamarknaden öppnas upp för utländska aktörer. Fortsatt tillväxt ger oss också mer att fördela.
Socialdemokraterna tyckas heller inte förstå att detta är instegsjobb. När man sedan lärt sig språket och har kontakter och referenser behöver man inte konkurrera med priset som främsta argument som initialt är nödvändigt. Las och lika lön är viktiga ideologiska käpphästar men som tyvärr inte gör annat än befäster befintliga strukturer och är allt annat än framtidens lösningar.
Människor väljer självmant att komma hit och arbeta till en lägre lön än svenskar men till betydligt högre lön än i hemlandet. Detta är incitamentet och fundamentet till "människohandeln". En fri vilja och önskan att arbeta hårt, göra rätt för sig och skapa sig en bättre tillvaro. Detta ska uppmuntras och alla som vill ska per automatik få arbetstillstånd.
Vi ska öppna gränserna och det också till länder ännu längre bort. Ge även människor i Afrika en chans till ett bättre liv. Detta gör vi genom verkligt utbyte och inte genom vänsterns paradlösning, bistånd. Skulle det fungera hade de 11 000 miljarder dollar i bistånd sedan 1960 redan gjort susen. Återigen enbart omfördelning är inte metoden.
"De senaste 100 åren har varit en fantastisk framgång för liberalismen". Låt oss dock inte stanna med detta utan fortsätta den resan.
__________
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, facket, globalisering, inkomstskillnader, integration, kapitalism, LO, politik, privatiseringar, socialdemokraterna, vänstern,
0 kommentarer:
Skicka en kommentar